Dagen som vände.

IMG_0569

Igår var en fantastisk dag från morgon till slut. Jag började med en stunds soffhäng och bokläsning, övergick till att promenera Kungsholmen runt och sedan packa träningsväskan och åka vidare till SATS Hötorget för YourNextMove-eventet som hölls där. Vad för ett event? Ett inspirationsevent främst riktade till gruppträningsinstruktörer men även vi vanliga dödliga (PTs) var välkomna och kunde få ut en hel del av det.

IMG_0577

IMG_0579

Många av mina favoriter var där. Åsa Fornander och Maria Cajdert liksom Soma Move-Linus och Jessica Clarén för att nämna några. Jag hade äran att hänga med Annica. Hon som annars alltid står på scenen stod plötsligt bredvid vilket var (ovant och) oerhört trevligt :).IMG_0581

Fem timmar med dansklasserna U-Jam och AfHo®, det nylanserade konceptet Barre Move (ÄLSKAR!) och föreläsning/workshop med Linus. När jag lämnade SATS var jag alldeles lycklig inombords. Så härliga människor, sån energi, glädje och inspiration! Plus att jag vann ett par Nike Studio Wrap – perfekta för yogaklasser (och Barre Move). Underbara!

IMG_0588

Förutom lycklig var jag väldigt trött. Väldigt trött. Trots det gav jag mig iväg på födelsedagsfirande på Rosa Skrot där en PT-kollega skulle firas med tjejmiddag aka pizzakväll. Trots att det var väldigt trevligt var det nog inte mitt smartaste drag. Tröttheten höll i sig till i eftermiddags. Så där så man undrar om något är galet, trots att man inte känner sig sjuk. Lyckades i alla fall ta mig i kragen och städa lägenheten ordentligt, gå ut med mängder av sopor, upp med grejer på vinden, byta gardiner, dukar och kuddar liksom handla. Nu är det vår här hemma och jag vill liksom inte sluta titta ut mot fönstret. Mitt hem är verkligen min oas, en oas som får mig att må så oerhört bra. Det hjälpte verkligen att ändra färgtema hemma. Blågrönt och tulpaner gav ny energi och nu känner jag mig inte alls lika sänkt som imorse.

Vår

Nyligen hemkommen efter en BodyBalance-klass i mina nya studio wrap och har landat i soffan för en kväll med bokläsning. Precis vad jag behöver inför kommande arbetsvecka – en lugn start!

IMG_0594

#FebruariUtmaning

I lördags när Lovisa och jag sprang den där halvmaran så diskuterade vi en del kring målsättningar, kroppar och att förändra sin kropp. Båda vi två har förändrat och pressat våra kroppar på olika sätt en hel del de senaste åren. Lovisa – som genomgått två graviditeter, varit med i Gladiatorerna, börjat lyfta tungt och sista tiden springa långdistanslopp. Jag – som nästintill fördubblat min storlek och lagt på mig en hel del muskelmassa (och fett för den delen) genom att bygga upp en väldigt trasig kropp till att bli en stark kropp.

Senaste halvåret har min vardagsmotion minskat markant. Från att ha varit en alltid promenerande och cyklande människa har jag jobbat väldigt mycket hemifrån och inte haft utrymme att röra mig så mycket. Eller kanske prioriterat utrymme att röra mig så mycket i vardagen… Nu har jag tänkt ändra på det. Istället för att kliva upp kl 6 och halvjobbaslösurfa en dryg timme samtidigt som jag dricker kaffe ska jag, under februari månad, sticka ut och gå. En mil. Kanske inte en mil direkt på morgonen varje morgon, jag kan dela upp distansen på två, men gärna ta den i ett svep. Vad händer med kroppen och knoppen när man får 1,5-2h frisk luft per dag? Där jobbandet ersatts av telefonsamtal med vänner, podcasts och musik? Hittills har jag noterat att jag sover bättre (frisk luft gör susen). Och att hjärnan är lite piggare, istället för att känna sig stressad och sprängfylld. Det är väldigt uppenbart för mig att man behöver några timmars återhämtning per dag.

Vinter

Rogivande promenader där det känns som att man har hela Stockholm för sig själv.

Den här fredagen har varit späckad. As usual. Om en timme tar jag helg och åker till Söder för att äta middag med mina föräldrar och min lillasyster. Helt klart en väldigt trevlig start på helgen! Imorgon väntar först ett träningsevent – Your Next Move – och därefter födelsedagsfirande för Linda, en av mina PT”-kollegor” på Rosa Skrot. Tjejkväll med träning och italiensk mat – Perfekt!

På söndag borde jag springa långpass. Återstår att se hur min kropp tycker om det. Jag trillade i stentrappan i vårt trapphus idag och slog i ryggen. Det gör inte fasligt ont men jag anar att det kommer att kännas imorgon. Värst var att jag blev så fruktansvärt rädd. Alla situationer där jag riskerar att slå i huvudet plockar uppenbarligen fram känslor från den gången när jag slog i huvudet och fick en hjärnskakning, hjärnblödning och skallfraktur. Dagens fall resulterade i att jag bröt ihop, grät och skakade en halvtimme. Helt orimligt egentligen och ändå inget jag kunde styra över. Uppenbarligen något att bearbeta framöver.

Trevlig helg!

Halvmara-lördag.

Min kollega/boss/vän Lovisa har fått för sig att hon ska springa #EnHalvmaraIMånaden det här året. Och jag är ju som jag är… Jag säger ”ja” till det mesta som handlar om träning (inte tävling – träning) utan att tänka efter. Så tidigare i veckan signade jag upp som sällskap på januaris halvmaradistans. Jag har visserligen i princip inte löptränat alls de senaste månaderna… en mil i januari tror jag… i övrigt helt löpfritt. Som vanligt tänker jag ”Hur svårt kan det va?”.

Jag litar på min kropp. Den är väldigt allsidigt tränad och klarar av mycket. Må hända att den varken är monsterstark, gör chippade chins eller springer milen på 40 minuter men den klarar av mycket annat. För sex år sedan var den omkring 20 kg lättare och hade ytterst lite muskelmassa med fruktansvärd smärta i fötter och knän. Såpass att jag hade ankelstöd på mig från det att jag öppnade ögonen till det att jag la mig på kvällen. Och ändå ville jag gråta varje morgon för att det gjorde så fruktansvärt ont. Idag är den här kroppen smärtfri och enormt mycket starkare, mer rörlig, spänstig och framförallt uthållig. Lovisa sa idag ”Tänk att du tränat dig så stark att du kan springa en halvmara helt oförberedd utan att få ont.

R&L

Och nog är det ändå lite häftigt vad man kan göra med kroppen genom att ta hand om den? Träna allsidigt, äta ordentligt och få återhämtning. Det enda jag känt efter morgonens blöta prestation (det var såå himla slaskigt, vi valde helt rätt dag för att bada fötterna) är trötta knän när jag gått nedför i trappor. I klackar. Utan klack gick det bättre. Älskar min kropp för att den kan. För att den inte är skadad och har ont.

Slask

När jag skulle passera den här gatan fick jag frågan av en man ”Ska jag bära dig över vägen? Så att du inte drunknar?”. Det säger lite grann om hur blött och slaskigt det faktiskt var. Men faktum är att det inte var så jobbigt… Det kändes för fötterna på ungefär samma sätt som jag minns att det kändes att kissa på sig när man var liten ;).

Burgare

Dagens godaste var helt klart burgaren på Flippin’ burgers. En välbehövlig middag fylld med energi. Det kallas för balans. För att träna behöver man mat – mat man äter tas om hand av kroppen genom träning och vila.

Varför man jobbar med det man gör.

Tack Coach Rebecca för ditt meddelande i dag. Grät en skvätt, axlarna kom på plats och blicken har lämnat golvet. Så precis rätt ord vid rätt tillfälle. Du är fantastisk! <3

De kommer gång på gång på gång. De där orden som jag börjar storböla av. Inte för att jag får ett tack och kärlek utan för att människor klarar av att ändra sina tankebanor och bryta mönster. Fortsätta ta steg i rätt riktning och bli starkare individer. Att få vara med på dessa resor är det som gör mitt jobb till världens bästa!

Oliver

Den här bilden är en av mina absoluta favoriter på min yngste exbonus. Han hade just fyllt fyra och vi var på höstlovsemester i Danmark. När vi gick på strandan traskade han för sig själv och utforskade omgivningen. Tog nya, för honom oupptäckta, vägar och plockade fickorna fulla av vackra stenar, drog med sig långa grässtrån och lät sand rinna mellan fingrarna. Precis sådär som man gör när man tillåter sig att vara här och nu och bara känna. Älskar att barn har den förmågan så stark. Fantastiska inspirationskällor.

Backbend.

Igår var en typiskt bra dag. Jag var sådär fantastiskt glad från det att jag öppnade ögonen tills dess att jag slöt dem för att somna. Tänk vad lite extra vila kan göra för humöret.

Måndagar går alltid väldigt fort då arbetsuppgifterna som behöver klaras av är många. Tog dock en yoga-paus på SATS och innan dess en paus för att göra dagens asana i #globalyogaaction som Global Yoga arrangerar på Instagram. Gårdagens asana var backbend, eller brygga som den alltid haft som namn i min värld. Jag har stått i brygga så länge jag kan minnas. När jag var barn och det kröp i kroppen (gissningsvis av rastlöshet eller stress – redan då) gick jag ofta till mamma och pappas stora säng och gjorde kullerbyttor och ställde mig i just brygga. Det brukade kännas bättre efter det. Kanske inte så konstigt, man kan väl säga att jag yogade?

Brygga

Har dock en del att jobba på med mina bryggor. Vilket jag ska göra framöver. Får väl posta en bryggbild i månaden och se om det händer något.

På kvällen var det dans – och strax är det en morgonBodyBalance som gäller. Bäst att maxa den här dagen, den kommer ju aldrig tillbaka!

Bästa sättet att spendera en vilotorsdag på.

Igår morse mötte jag upp en av mina Lofsangruppen-klienter på T-centralen och så gick vi till VeteKatten. Den här klienten är en fd elittränande friidrottare som numera satsar på simning, cykel och löpning. Vi satt och pratade i två timmar. Två timmar som gick väldigt fort och jag fick med mig oerhört mycket som jag kan ta med mig i både den kort- och långsiktiga träningsplaneringen.

När de där två timmarna hade passerat kom en av mina andra klienter förbi och vi fortsatte att prata, lika länge hon och jag. Och från det mötet fick jag med mig precis lika mycket. Vi har kört i snart ett halvår och trots det så upplever jag att jag känner henne mer än dubbelt så bra efter igår.

Jag behövde verkligen en lugn, trevlig, pratfylld torsdagsförmiddag. Det var återhämtning deluxe för mig, precis som resten av dagen. Vilodag med ytterst få fysiska knop eftersom kroppen skrek efter det. Förutom att det var återhämtning så blev det en nytändning i coachandet vilket gjorde att kvällen spenderades med coach-jobb med ett leende på läpparna. Precis som man kan behöva lyfta in nya maträtter i köket och nya personer i företag så kan man ibland behöva få in ny energi i arbetsuppgifter. Det fick jag verkligen igår. Tack Cilla och Frida! Längtar redan till nästa gång vi ses – i Torekov!

Cilla och Frida

Den där återhämtningen!

Igår släppte jag Lofsangruppens inspirationshelg på hotell Torekov som sker i april. Ett event som vi har jobbat med sista tiden, mest Lovisa och jag men även övriga i Team Lofsan har varit involverade. Ett event som kommer att bli helt galet bra, det vet jag redan. Tolv personer med olika kompetensområden och erfarenheter kommer att hålla i workshops och föreläsningar för att inspirera, ge deltagarna ny kunskap samt stärka dem. Inifrån och ut, mentalt och fysiskt. Jag är verkligen nöjd. Verkligen verkligen nöjd med vårt upplägg som är genomarbetat och med fokus på just deltagarna. Vad vill de ha? Vad anser vi att de behöver, vi som har jobbat med dem i över ett halvår genom Lofsangruppen? Vad är det som de frågar efter och vill lära sig mer om? Allt sånt har vi samlat ihop och skapat en inspirationshelg av där vi vill ge dem svaren och ännu lite mer. Fokus kommer att vara på bland annat prehab för fötter och knän, hållning med fokus rygg och nacke, hur du blir en starkare löpare, övningarna knäböj, marklyft, frivändning och press liksom kettlebellsteknik och hur man arbetar upp en stark mage efter graviditet. Och mycket mer. Sa jag fantastiskt bra? Älskar mina kollegor! Anmälningarna rullade in i en strid ström och snart har vi fyllt våra platser.

Eftersom jag har pysslat med detta parallellt med alla andra arbetsuppgifter har den där återhämtningen varit så gott som minimal den senaste tiden. Men igår, när jag gjort mina åtta timmar, stängde jag ihop datorn, satte på mig jacka och halsduk och gick ut. Gick ned till vattnet vid Kristinebergs brygga och bara andades. Djupa djupa andetag för att fylla på lungorna med syre.

Luft

Den här typen av jobb ger mig kick. Egentligen får jag en kick av allt jobb som jag är på gränsen att inte klara av. Lite som att det är att vinna när man kan resa sig från att ha gått på knäna en stund. En kick resulterar också i en urladdning så igår kväll var jag väldigt trött. Men är det måndag så är det, så jag gick iväg och körde BodyJam. Bästa starten på veckan! Är aldrig så glad som när jag får dansa. Igår matchade dessutom Annica på scenen och jag i likadana byxor och topar, och nästan likadana skor (bara olika färger). ”Om ni inte vet hur ni ska göra kan ni titta på Rebecca längst fram som har likadan tröja som jag.

BodyJamAnnicaBild lånad (utan lov) av Annica  

Annica ser ju dock tio gånger coolare ut än vad jag gör. Har dock accepterat det, att jag aldrig kommer att se cool ut. Och det är okej!

Pjuh!

Igår, efter en välbehövlig löprunda och en promenad för att hämta ett par nya skor, åkte jag hem till Lovisa för att jobba färdigt med det träningsevent vi pysslat med ett tag. Det är mer jobb än man kan tro att spika ett event där tolv personer är involverade i föreläsningar, workshops etc. Eventsidan måste vara begriplig. Och hur ska vi skicka ut inbjudan? Samarbetspartners? Villkor?

Allt sånt där satt vi med igår och jag har pysslat vidare med det även nu på morgonen. Känner mig faktiskt riktigt nöjd :). Vilket är ett väldigt bra betyg för att vara Rebecca. Jobb

Det märks dock att jag har jobbet ett tiotal timmar i helgen. Är inte alls så utvilad som jag borde. Behöver helt klart bli ännu bättre på det här med återhämtning.

SkorOh well. Jag har i alla fall nya karameller på fötterna. Lila Reebok-dansskor som jag bara ääääälskar! De ska invigas ikväll när det är måndagsparty på SATS Stadshagen. Älsk på det!

Benmos, dans och tjejkväll.

Igår var en sån där typiskt härlig fredag. Hängde större delen av arbetsdagen på Rosa Skrot tillsammans med vår praktikant Martina och jobbade med kommande ”träningsevent” på Torekov hotell. När man, som jag, har absolut noll erfarenhet av att skapa större event är det en hel del att läsa på om och lära sig. Framförallt det här med bokningssystem. Det är en del av charmen med mitt jobb, helt klart. Jag får kunskap och erfarenhet inom områden jag aldrig trodde jag skulle arbeta och träffa personer vars väg jag aldrig skulle ha korsat.

När vi ändå var på Rosa Skrot passade Lovisa, Lovisas syster Agnes och jag på att träna ett tyngre benpass. Agnes och jag är av den fantastiska längden 160cm och årgången -86. Det var mao en pyttetrio som gjorde knäböj med skivstång, benpress, utfall bakåt och åt sidan, höftlyft på boll och sumosquats i cirklar. Idag har jag vaknat med världens härligaste träningsvärk i rumpan. Det där med benpress när man inte suttit i maskiner på över ett år – det TAR.

Vid jobbdagens slut (eller slut och slut, jag var faktiskt inte klar men orkade inte längre och hade privata planer) stack jag iväg till SATS Medborgarplatsen för att dansa med Sh’Bam med Annica. Dansa/leka in helgen är solklart det bästa man kan göra, och allra bäst med Annica. När vi svettats färdigt duschade vi snabbt och sen blev det middag på Vapiano tillsammans med Carro.

IMG_0131

De här två alltså. Tänk vilka vänner träning faktiskt kan ge. Extra plus för att båda två vågar ryta till och säga sånt jag behöver höra. Som… när jag jobbar för mycket, vilar för lite, säger ifrån för lite, är för snäll – då säger de till. Tack!

 

IMG_0128

För min del blev det caprese på buffelmozzarella, en kycklingsallad och ett glas rött. Liksom kaffe och chokladtryffel. Alldeles perfekt! Vapiano må vara en typ av fräsch snabbmatskedja, men jag gillar det. Särskilt gillar jag att man kan prata utan att behöva bry sig om att andra ska höra vad man säger. Lite lagom ljudnivå för tjejkväll.

Lördag morgon och snart dags för en stund på yogamattan. Sen jobb och hemmafix och vi-får-se-vad.

Och så var 2015 igång!

I måndags kväll efter att bästa träningskompanjonen Carro och jag först mördat våra ben med ett cirkelpass och sedan dansat BodyJam på det (as usual on Mondays) frågade hon vad som hänt med min blogg. Och igen kom jag på att jag inte lyckats skriva klart ett endast blogginlägg på nästan tre veckor. Trots att jag börjat på ett oräkneligt antal… Gör härmed ett nytt försök.

Inför 2015 var jag väldigt förväntansfull. Inte för att det egentligen är något särskilt när vi går från 31 december till 1 januari men det är ändå att avsluta ett kapitel och börja på ett nytt. Kanske till och med en hel bok? Jag vet att det här året kommer vara innehållsrikt. Livet blir ju vad man gör det till och jag planerar att göra det just så, innehållsrikt.

Mitt 2014 var omvälvande och fyllt med väldigt mycket jobb. Väldigt mycket jobb. Där vill jag bättra mig under 2015 och låta privatlivet få mer utrymme, uppmärksamhet och kärlek. 2014 innehöll en Stockholmsflytt och oerhört många varma personer som plötsligt bara funnits där och varit så självklara. Det är så himla häftigt det där, att vissa människor är självklara. Varför? Hur kommer det sig att man kan känna sig 100% trygg, lugn och accepterad av vissa?

Oh well…

2015 har kickats igång med enorm kraft. Förra veckan, med 1,5 dags ledighet, kändes som en av de mest proppade. Så himla mycket att hålla i huvudet och så himla mycket att pressa in på alldeles för få timmar. När det känns övermäktigt försöker jag tänka på följande som en vän tipsat om: Does it kill children?

Om svaret är nej, då är det inte hela världen om jag inte hinner färdigt eller vad det nu kan vara.

 

Den här veckan är lite mer human med kanske tio timmars jobb om dagen istället för fler ;). Igår hade vi fotografering till Topphälsa Magazine, imorgon kommer min praktikant på besök. (Eller… min och min… Lovisas också. Fast mest min tror jag.) Och idag ska jag färdigställa ett träningsevent som stundar i april. En av de roligaste arbetsuppgifterna jag haft!