Varför man jobbar med det man gör.

Tack Coach Rebecca för ditt meddelande i dag. Grät en skvätt, axlarna kom på plats och blicken har lämnat golvet. Så precis rätt ord vid rätt tillfälle. Du är fantastisk! <3

De kommer gång på gång på gång. De där orden som jag börjar storböla av. Inte för att jag får ett tack och kärlek utan för att människor klarar av att ändra sina tankebanor och bryta mönster. Fortsätta ta steg i rätt riktning och bli starkare individer. Att få vara med på dessa resor är det som gör mitt jobb till världens bästa!

Oliver

Den här bilden är en av mina absoluta favoriter på min yngste exbonus. Han hade just fyllt fyra och vi var på höstlovsemester i Danmark. När vi gick på strandan traskade han för sig själv och utforskade omgivningen. Tog nya, för honom oupptäckta, vägar och plockade fickorna fulla av vackra stenar, drog med sig långa grässtrån och lät sand rinna mellan fingrarna. Precis sådär som man gör när man tillåter sig att vara här och nu och bara känna. Älskar att barn har den förmågan så stark. Fantastiska inspirationskällor.

Backbend.

Igår var en typiskt bra dag. Jag var sådär fantastiskt glad från det att jag öppnade ögonen tills dess att jag slöt dem för att somna. Tänk vad lite extra vila kan göra för humöret.

Måndagar går alltid väldigt fort då arbetsuppgifterna som behöver klaras av är många. Tog dock en yoga-paus på SATS och innan dess en paus för att göra dagens asana i #globalyogaaction som Global Yoga arrangerar på Instagram. Gårdagens asana var backbend, eller brygga som den alltid haft som namn i min värld. Jag har stått i brygga så länge jag kan minnas. När jag var barn och det kröp i kroppen (gissningsvis av rastlöshet eller stress – redan då) gick jag ofta till mamma och pappas stora säng och gjorde kullerbyttor och ställde mig i just brygga. Det brukade kännas bättre efter det. Kanske inte så konstigt, man kan väl säga att jag yogade?

Brygga

Har dock en del att jobba på med mina bryggor. Vilket jag ska göra framöver. Får väl posta en bryggbild i månaden och se om det händer något.

På kvällen var det dans – och strax är det en morgonBodyBalance som gäller. Bäst att maxa den här dagen, den kommer ju aldrig tillbaka!

Bästa sättet att spendera en vilotorsdag på.

Igår morse mötte jag upp en av mina Lofsangruppen-klienter på T-centralen och så gick vi till VeteKatten. Den här klienten är en fd elittränande friidrottare som numera satsar på simning, cykel och löpning. Vi satt och pratade i två timmar. Två timmar som gick väldigt fort och jag fick med mig oerhört mycket som jag kan ta med mig i både den kort- och långsiktiga träningsplaneringen.

När de där två timmarna hade passerat kom en av mina andra klienter förbi och vi fortsatte att prata, lika länge hon och jag. Och från det mötet fick jag med mig precis lika mycket. Vi har kört i snart ett halvår och trots det så upplever jag att jag känner henne mer än dubbelt så bra efter igår.

Jag behövde verkligen en lugn, trevlig, pratfylld torsdagsförmiddag. Det var återhämtning deluxe för mig, precis som resten av dagen. Vilodag med ytterst få fysiska knop eftersom kroppen skrek efter det. Förutom att det var återhämtning så blev det en nytändning i coachandet vilket gjorde att kvällen spenderades med coach-jobb med ett leende på läpparna. Precis som man kan behöva lyfta in nya maträtter i köket och nya personer i företag så kan man ibland behöva få in ny energi i arbetsuppgifter. Det fick jag verkligen igår. Tack Cilla och Frida! Längtar redan till nästa gång vi ses – i Torekov!

Cilla och Frida

Den där återhämtningen!

Igår släppte jag Lofsangruppens inspirationshelg på hotell Torekov som sker i april. Ett event som vi har jobbat med sista tiden, mest Lovisa och jag men även övriga i Team Lofsan har varit involverade. Ett event som kommer att bli helt galet bra, det vet jag redan. Tolv personer med olika kompetensområden och erfarenheter kommer att hålla i workshops och föreläsningar för att inspirera, ge deltagarna ny kunskap samt stärka dem. Inifrån och ut, mentalt och fysiskt. Jag är verkligen nöjd. Verkligen verkligen nöjd med vårt upplägg som är genomarbetat och med fokus på just deltagarna. Vad vill de ha? Vad anser vi att de behöver, vi som har jobbat med dem i över ett halvår genom Lofsangruppen? Vad är det som de frågar efter och vill lära sig mer om? Allt sånt har vi samlat ihop och skapat en inspirationshelg av där vi vill ge dem svaren och ännu lite mer. Fokus kommer att vara på bland annat prehab för fötter och knän, hållning med fokus rygg och nacke, hur du blir en starkare löpare, övningarna knäböj, marklyft, frivändning och press liksom kettlebellsteknik och hur man arbetar upp en stark mage efter graviditet. Och mycket mer. Sa jag fantastiskt bra? Älskar mina kollegor! Anmälningarna rullade in i en strid ström och snart har vi fyllt våra platser.

Eftersom jag har pysslat med detta parallellt med alla andra arbetsuppgifter har den där återhämtningen varit så gott som minimal den senaste tiden. Men igår, när jag gjort mina åtta timmar, stängde jag ihop datorn, satte på mig jacka och halsduk och gick ut. Gick ned till vattnet vid Kristinebergs brygga och bara andades. Djupa djupa andetag för att fylla på lungorna med syre.

Luft

Den här typen av jobb ger mig kick. Egentligen får jag en kick av allt jobb som jag är på gränsen att inte klara av. Lite som att det är att vinna när man kan resa sig från att ha gått på knäna en stund. En kick resulterar också i en urladdning så igår kväll var jag väldigt trött. Men är det måndag så är det, så jag gick iväg och körde BodyJam. Bästa starten på veckan! Är aldrig så glad som när jag får dansa. Igår matchade dessutom Annica på scenen och jag i likadana byxor och topar, och nästan likadana skor (bara olika färger). ”Om ni inte vet hur ni ska göra kan ni titta på Rebecca längst fram som har likadan tröja som jag.

BodyJamAnnicaBild lånad (utan lov) av Annica  

Annica ser ju dock tio gånger coolare ut än vad jag gör. Har dock accepterat det, att jag aldrig kommer att se cool ut. Och det är okej!

Pjuh!

Igår, efter en välbehövlig löprunda och en promenad för att hämta ett par nya skor, åkte jag hem till Lovisa för att jobba färdigt med det träningsevent vi pysslat med ett tag. Det är mer jobb än man kan tro att spika ett event där tolv personer är involverade i föreläsningar, workshops etc. Eventsidan måste vara begriplig. Och hur ska vi skicka ut inbjudan? Samarbetspartners? Villkor?

Allt sånt där satt vi med igår och jag har pysslat vidare med det även nu på morgonen. Känner mig faktiskt riktigt nöjd :). Vilket är ett väldigt bra betyg för att vara Rebecca. Jobb

Det märks dock att jag har jobbet ett tiotal timmar i helgen. Är inte alls så utvilad som jag borde. Behöver helt klart bli ännu bättre på det här med återhämtning.

SkorOh well. Jag har i alla fall nya karameller på fötterna. Lila Reebok-dansskor som jag bara ääääälskar! De ska invigas ikväll när det är måndagsparty på SATS Stadshagen. Älsk på det!

Benmos, dans och tjejkväll.

Igår var en sån där typiskt härlig fredag. Hängde större delen av arbetsdagen på Rosa Skrot tillsammans med vår praktikant Martina och jobbade med kommande ”träningsevent” på Torekov hotell. När man, som jag, har absolut noll erfarenhet av att skapa större event är det en hel del att läsa på om och lära sig. Framförallt det här med bokningssystem. Det är en del av charmen med mitt jobb, helt klart. Jag får kunskap och erfarenhet inom områden jag aldrig trodde jag skulle arbeta och träffa personer vars väg jag aldrig skulle ha korsat.

När vi ändå var på Rosa Skrot passade Lovisa, Lovisas syster Agnes och jag på att träna ett tyngre benpass. Agnes och jag är av den fantastiska längden 160cm och årgången -86. Det var mao en pyttetrio som gjorde knäböj med skivstång, benpress, utfall bakåt och åt sidan, höftlyft på boll och sumosquats i cirklar. Idag har jag vaknat med världens härligaste träningsvärk i rumpan. Det där med benpress när man inte suttit i maskiner på över ett år – det TAR.

Vid jobbdagens slut (eller slut och slut, jag var faktiskt inte klar men orkade inte längre och hade privata planer) stack jag iväg till SATS Medborgarplatsen för att dansa med Sh’Bam med Annica. Dansa/leka in helgen är solklart det bästa man kan göra, och allra bäst med Annica. När vi svettats färdigt duschade vi snabbt och sen blev det middag på Vapiano tillsammans med Carro.

IMG_0131

De här två alltså. Tänk vilka vänner träning faktiskt kan ge. Extra plus för att båda två vågar ryta till och säga sånt jag behöver höra. Som… när jag jobbar för mycket, vilar för lite, säger ifrån för lite, är för snäll – då säger de till. Tack!

 

IMG_0128

För min del blev det caprese på buffelmozzarella, en kycklingsallad och ett glas rött. Liksom kaffe och chokladtryffel. Alldeles perfekt! Vapiano må vara en typ av fräsch snabbmatskedja, men jag gillar det. Särskilt gillar jag att man kan prata utan att behöva bry sig om att andra ska höra vad man säger. Lite lagom ljudnivå för tjejkväll.

Lördag morgon och snart dags för en stund på yogamattan. Sen jobb och hemmafix och vi-får-se-vad.

Och så var 2015 igång!

I måndags kväll efter att bästa träningskompanjonen Carro och jag först mördat våra ben med ett cirkelpass och sedan dansat BodyJam på det (as usual on Mondays) frågade hon vad som hänt med min blogg. Och igen kom jag på att jag inte lyckats skriva klart ett endast blogginlägg på nästan tre veckor. Trots att jag börjat på ett oräkneligt antal… Gör härmed ett nytt försök.

Inför 2015 var jag väldigt förväntansfull. Inte för att det egentligen är något särskilt när vi går från 31 december till 1 januari men det är ändå att avsluta ett kapitel och börja på ett nytt. Kanske till och med en hel bok? Jag vet att det här året kommer vara innehållsrikt. Livet blir ju vad man gör det till och jag planerar att göra det just så, innehållsrikt.

Mitt 2014 var omvälvande och fyllt med väldigt mycket jobb. Väldigt mycket jobb. Där vill jag bättra mig under 2015 och låta privatlivet få mer utrymme, uppmärksamhet och kärlek. 2014 innehöll en Stockholmsflytt och oerhört många varma personer som plötsligt bara funnits där och varit så självklara. Det är så himla häftigt det där, att vissa människor är självklara. Varför? Hur kommer det sig att man kan känna sig 100% trygg, lugn och accepterad av vissa?

Oh well…

2015 har kickats igång med enorm kraft. Förra veckan, med 1,5 dags ledighet, kändes som en av de mest proppade. Så himla mycket att hålla i huvudet och så himla mycket att pressa in på alldeles för få timmar. När det känns övermäktigt försöker jag tänka på följande som en vän tipsat om: Does it kill children?

Om svaret är nej, då är det inte hela världen om jag inte hinner färdigt eller vad det nu kan vara.

 

Den här veckan är lite mer human med kanske tio timmars jobb om dagen istället för fler ;). Igår hade vi fotografering till Topphälsa Magazine, imorgon kommer min praktikant på besök. (Eller… min och min… Lovisas också. Fast mest min tror jag.) Och idag ska jag färdigställa ett träningsevent som stundar i april. En av de roligaste arbetsuppgifterna jag haft!

En god jul senare.

Annandagen börjar sakta men säkert lida mot sitt slut, och så även julen 2014. Jag har haft ett par helt underbara dagar tillsammans med personer jag älskar.

Julgran

Julafton spenderades i Uppsala med min familj. Traditionsenligt med kyrkobesök på förmiddagen. När jag gick i lågstadiet och sjöng i diverse körer, bland annat Domkyrkans flickkör, var jag med i julspelet på julafton. Som ängel (vet ni hur fin en flick-flicka känner sig i änglavingar och glitter i håret?). Sen dess har det varit tradition att gå i kyrkan på julafton. Inte för att vi är särskilt kyrkliga och troende annars… Älskar dock akustiken i kyrkor (synd bara att man aldrig sjunger själv i dem numera.)

Örhängen

Snäll har jag tydligen varit i år. Fick specialbeställda örhängen och mängder av nya fina kläder, trots att ”vi inte skulle få något” mer än den där Londonresan. Vi är usla på att låta bli att ge paket i min familj… Eller så är vi väldigt bra på att ge paket ;).

Blus

Även Kalle Anka, mängder med choklad, knäck och ischoklad, Karl Bertil och julmat av den mer vegetariska sorten bjöd julafton på. Det enda traditionsenliga på vårt julbord i år var ett par sillar, potatis, ägghalvor och skinka. I övrigt körde vi vegetariskt med några olika sallader, nyfriterade falafel, hoummus, vegetarisk ”korv”, en rotfruktsgratäng med cheddarost och kavringströssel liksom lite annat. Så himla tacksam över att vi hoppar över allt sånt där tungt och fett och kör på mer grönt i min familj!

Julafton bjöd även på huvudvärk för mig. Vaknade med huvudvärk vilket inte var särskilt oväntat. En typisk reaktion när jag vet att jag kan slappna av några dagar. Inte förrän på kvällen, när pappa till slut vågade ge mig en av sina starka migräntabletter, gav sig huvudvärken. Oh well. Jag vilade i alla fall. Både julafton och juldagen handlade om tre saker: Umgås, vila och äta.

På juldagen åkte vi till Gävle och hälsade på mammas sida. Mormor, morfar liksom mammas bröder med respektive och barn (= mina kusiner) bor i Gävle. En typiskt underbar och babblig dag med ”tjocka” släkten. Sent på kvällen åkte jag hem till mig för att få lite egentid. Egentid UTAN en dator framför mig och en jobbtelefon i handen. Händer alldeles för sällan…

De här tre lediga dagarna ska jag njuta av vänner, solsken, frisk luft, träning och att läsa böcker. För första gången sedan hjärnblödningen har jag upplevt hur det är att läsa utan att hjärnan vill stänga av. Låg vaken till halv två inatt och bara plöjde sida upp och sida ner i ”Livet efter dig” av Jojo Moyes. Magiskt att känna läsglädje igen! Hade glömt hur det var. Hur det är. LYCKA!

Lördag i sitt esse!

Efter några dagar med en halvkrasslig kropp och knopp chansade jag och stack i förmiddags iväg och körde lördagsdans för Annica och med Carro. De där två personerna som betyder så oerhört mycket för mig och min träningsglädje. Och – det var precis vad jag behövde! När man inte rört sig ordentligt på fyra dagar är det magiskt att få studsa och leka till glad-musik med vänner. Efteråt har jag faktiskt känt mig betydligt bättre och piggare än innan. Ibland är träning medicin. Det gäller bara att veta när (vilket inte alltid är helt enkelt).

Naglar

Mer vågad än så här kan jag nog inte bli. Kommer gissningsvis ta ett par dagar innan jag vänjer mig vid klarröda naglar.

Efter träning och speeddusch gav jag mig själv nya naglar – julnaglar! Hos Beautybox as usual. Tänkte att de behövde fräschas upp och matcha mitt nyklippta (igår) hår.

Nyklippt

Håret, som varit ett risigt rufs alldeles för länge, är alldeles blankt och allt annat än fyllt med kluvna hårtoppar. UNDERBART!

Kvällen har jag spenderat med att göra julgodis. Följande fyra varianter med muscovadoknäck:

  1. Vanilj & havssalt (går alltid hem)
  2. Kanel
  3. Choklad & rostad kokos
  4. Choklad, kanel & kardemumma

Godast blev nr 1 och 3 men de andra var helt klart ätbara de också.

Knäck

Enklaste sättet att fylla knäckformar? Ställa dem tätt och hälla knäcksmeten från ett värmetåligt kärl.

Passade även på att göra ischoklad efter önskemål från en person. Givetvis med ekologisk kokosolja. God! Dock förbättringspotential på utseendet.

Ischoklad

Ischoklad, 30 formar

  1. Smält choklad, förslagsvis 100g mörk choklad och 50g vit choklad i separata skålar (låg värme i micro eller vattenbad).
  2. Blanda 50g kokosolja i den mörka chokladen och 25g kokosolja i den vita choklad. Rör om tills kokosoljan smält.
  3. Börja med att hälla upp mörk chokladsmet i formarna. Fyll på med en liten klick vit chokladsmet.
  4. Skapa mönster med en sticka eller tandpetare. Låt stelna.

Veckan före jul.

Plötsligt så har mer än halva december gått och man inser att nästa vecka, då är det julafton som ringer på dörren. Min vegetarian till lillasyster sms:ar recept på kålsallader och oskinkiga julskinkor som hon vill att vi ska ha på julbordet (= att jag ska laga) och mamma har börjat fråga om näääär vi kommer.

Lovisa och Hans

De där två entreprenörerna till chefer. Love them! (Bild snodd från Lovisa utan lov.)

Inte förrän igår kväll började julstämning krypa in i min kropp. Jag ser endast en förklaring till det – julbordetOaxen med tjifen, tjifens man och två medarbetare i företaget. Fantastisk mat! Jag som normalt inte brukar jubla över julbord var positivt överraskad. Särskilt över dessertgodisbordet… Där gick Lovisa och jag bananas!

L & R As usual gick vi också bananas med kameror, både ”riktiga” och iPhone. Som det ska med andra ord. En måltid är väl inte en måltid om den inte förevigats… ;)

Ikväll hade jag tänkt avnjuta två timmars träningsglädje. Men. Min kropp känner sig inte helt fit for fight. Liksom trött, halsen är sådär jobbigt tvivelaktig och huvudet grötigt. Så därför gick jag all in på att laga mat och göra julgodis istället. Köttfärssås som får puttra några timmar (det blir bra till morgondagens middag) och knäck * 3. Vanilj & havssalt, Hasselnöt och Choklad. Det blir också bra till morgondagen, fast kanske före och efter middagen.