Familjesöndag.

Idag har varit en typiskt lugn dag. Har djävulsk träningsvärk efter fredagens chinspass och benpass = vilodag även idag. Igår fick den här kroppen ta det lugnt på The Academys PT Day och sedan fylla på med kantarellsoppa och kyckling- & fetasostsallad, sparris med pancetta, ugnsrostade Romantica-tomater samt edamame till middag hos Lovisa och Hans. Det blev en trevlig heldag tillsammans med tjifen och Lofsangruppens dietist Sophia.

Hans och Lovisa

Sedan en tid tillbaka har den här söndagen varit inbokad som familjesöndag med mina föräldrar och min lillasyster. Mamma och pappa kom hit i förmiddags och fick fika. Därefter fortsatte vi till IKEA för att inhandla en TV-bänk och en extrasäng. TV-bänk har jag letat efter sen jag köpte TVn (vilket väl är iaf två månader sedan) utan större framgång. Behöver en liten och allra helst en i ek. Mission impossible. Så häromdagen bestämde jag mig för att ge upp och välja en vit smal sak från IKEA. Bättre det än att TVn står på golvet liksom. Vi fick även med oss ett par kuddar och en pläd så nu har jag höst på riktigt här hemma.

På vägen från IKEA plockade vi upp min lillasyster och åkte till Primo Ciao Ciao Hornsbergs Strand för att äta lunch. Mysigt värre! Åh så jag älskar att umgås med min kloka, roliga, tokiga, varma familj. Tankar alltid energi och lugn när jag är med dem, ungefär som att jag landar lite och avdramatiserar saker jag stressat upp över. Vi tog efterrätt hemma hos mig och passade samtidigt på att skruva ihop TV-bänken. ”Vi” som i pappa…

IKEASjälv packade jag upp de två flyttkartongerna mamma hittat i deras förråd. En kartong med kokböcker och en kartong med allt möjligt som jag glömt bort. Dans-tävlingskläder, julsaker, dukar, brevpapper… och några av de där favoritjeansen jag inte hade hjärta att slänga.

Jeans

Det översta paret var under flera år mina favoritjeans. Det enda paret jeans som jag inte behövde sy in under mina år som sjuk. DET är sjukt, att det finns storlekar som är så fruktansvärt små. Jag tänkte att ”De här ska jag aldrig växa ur, jag ska alltid komma i de här jeansen.” Tack mig själv att det inte blev så för herregud så liten jag var. Muskler och större jeans är galet mycket bättre än tändstickor till ben.

Vilken vecka!

Lördag morgon 5.30. Kaffet är strax redo och jag ska ladda om inför en heldag i skolbänken hos The Academy där jag gick min PT-utbildning. Eller inspirationssalen, det låter mer spännande. Den här veckan har milt uttryckt gått i en absurt snabb fart och jag känner mig en smula trött trots att jag sover som en stock om nätterna. Men det kanske inte är så konstigt eftersom dagarna har varit väldigt späckade.

Igår var fredag i sitt esse. Den började med ett träningspass tillsammans med gymnasten Hanna Larsson. Jag tror aldrig att jag har träffat en person med sådan styrka och kroppskontroll. Kolla bara här (addera att hon lätt som en plätt gör 10 strikta chins på raken):
Vi körde ett överkroppspass. Eventuellt lite mesigt för Hannas del eftersom hon mest hjälpte mig med chinsteknik, rörlighet, stå-på-händer-teknik och mördade mina vader med ”skivstångsmassage”. Men… hon skulle träna tre timmars gymnastik på kvällen så eventuellt gick det ingen nöd på henne ändå. Hanna är numera utnämnd till min idol. Och med det kom att jag ska lära mig att 1, stå på händer 2, gå på händer 3, göra strikta chins (bara min hjärna och högra skuldra kan lära sig att samarbeta).

Efter några timmars datorknackande så slog klockan 12 och då hade Lovisa planerat att köra skiten ur mina kollegor Clara och Johanna samt två andra starka tjejer. Jag hade inte tänkt vara med men två minuter i tolv hoppade jag i de lätt svettiga träningskläderna igen och joinade i gymmet. Fredagens bästa beslut! Ett tufft pass enligt följande:

  • Knäböj: Fyra set (om jag minns rätt) med 12 reps på först 30kg och sen 40kg (och 50kg för vissa, ej undertecknad)
  • Marklyft: 5*5 där vi började på 40kg och vandrade uppåt med två femmor på 70kg för min del. Fast man kan nog inte kalla det femmor eftersom jag behövde ta nytt grepp emellan…
  • Militärpress: Också 5*5 där vi började på 20kg och vandrade uppåt.
  • Mellan seten gjorde vi utfall med 10kg-viktplatta. 10 med viktplatta fram, 10 med viktplatta som pressas uppåt och 10 med rotation med viktplatta.

Att träna med fem väldigt starka tjejer/brudar/kvinnor är inspirerande. Jag som vanligtvis tycker att det är oerhört jobbigt när andra tittar på mig (prestationsprinsessan, som tjifen kallar det) tyckte att det var helt okej. Att befinna sig i ett rum med människor som istället för att jämföra sig lyfter varandra, peppar och pushar individen framför är härligt! Efteråt avslutade vi med lunch på Angry Diner. Högrevschili för min del, vilket visade sig vara ett stort lass med ångkokt särdraget kött som smakade underbart!

Uppskattar så att ha dessa personer i mitt liv. De gör mig starkare både fysiskt och mentalt. Idag får jag omge mig med Lovisa och Lofsangruppens dietist Sophia på The Academy, med avslutande middag tillsammans. Hur bra som helst!

Go på löpträning.

I förmiddags hade jag ett efterlängtat återbesök hos naprapaten. Äntligen! I helgen har min högra sida inte varit att leka med. Det har liksom ilat i höger skuldra, ned i armen och ut i handen. Högst obehagligt och något jag absolut behöver bli av med fortast möjligt.

Hård som tusan på flera punkter både i bröstryggen, bröstet och armarna. När han tryckte på vissa punkter i underarmen strålade det ont-ont ända upp i käken. Uppenbart att ”någon” biter ihop en hel del.

Även insida lår var obehagligt fylld med hårda punkter, något jag noterat senaste 4-5 veckorna på ”yoga”-klasser. Jag har inte riktigt kopplat det till bröstryggen och stress men givetvis hänger det ihop. Kroppen är finurlig och hittar kompenserande rörelsemönster när en del inte fungerar som den borde.

Det bästa, förutom att bli knäckt och mosad, var att jag fick GO på löpträning igen. Så nu ska jag anlita min snabbfotade vän Kenth och börja resan mot ett marathon 2015. Ett marathon under 3.50 är min tanke… Återstår att se om det går att lyckas med.

LångpassDet är alltså detta jag har att jobba med, vilket INTE dagens träningspass utan vårens första i februari. Efter en sisådär fem månaders uppehåll från löpträningen. Visst är det ändå lite coolt att kroppen kan omsätta styrketräning, dans och rörlighet till löpträning?

Sömnen.

Igår förmiddag pratade jag med min mamma i telefon. Det går i perioder hur mycket vi hörs. Ibland är det dagligen, ibland varannan och ibland någon gång i veckan. Hon brukar säga att ”När man inte hör något ifrån dig så mår du bra.” och det kan nog stämma. När jag mår bra så har jag liksom för fullt upp för att ringa (eller svara…).

En återkommande diskussion är min sömn. Den har alltid varit ett kapitel för sig eftersom jag jämt vaknat väldigt tidigt. ”Vi trodde liksom att det skulle växa bort som hos andra barn, men inte på dig.” Efter hjärnblödningen 2009 har den krånglat ganska mycket. Som värst var jag vaken fyra dygn i sträck. En vidrig upplevelse. Fast samtidigt oerhört fascinerande att följa hur hjärnan och kroppen reagerar när de inte får vila.

Efter en sommar där jag varit väldigt orolig inuti sover jag just nu väldigt bra. Som en stock från 23-00 till 05-06. Allt för att jag inte är stressad på ett negativt sätt utan ”bara” har fullt upp med roliga saker som ger energi. Är jag stress-stressad och orolig kan jag inte somna. Får jag för lite stimulans kan jag absolut inte sova utan ligger vaken nästan hela nätterna och vrider och vänder på mig.

Precis som med allt så handlar det om att hitta balans för att må bra. Och det är först när man når den där balansen som man begriper hur det ska vara. Hur bra det kan vara. Viktigt att aldrig sluta sträva efter att må bra. Eftersom vi är föränderliga och allt runtomkring oss förändras så kommer det som fungerar nu troligtvis inte fungera om 3, 5 eller 10 år. Charmen med livet, att hänga med och utvecklas.

HELG.

Dessutom en ledig sådan. Det har iofs redan hunnit bli några timmars småfix och svarande på mail men inga jobb-måsten. Igår kväll gjorde jag bland det bästa jag vet – dansa in helgen på SATS S:t Eriksbron med Julia, den där varma instruktören som gör varenda steg ”perfekt” och är teknisk som få.

BJ

Älskar de här dansklasserna! Har lärt känna så många fina människor genom dem de senaste månaderna. Idag är det knappt 4,5 månad sedan jag kånkade alla mina saker fyra trappor upp till min lägenhet. Lägenheten i en stad där jag aldrig bott och där jag inte hade varken familjemedlem eller någon av mina bästa vänner. Eftersom magkänslan sa att det var dit jag skulle litade jag på den, på att det skulle bli bra. Och det har det ju blivit. Bättre än jag någonsin kunnat ana.

Under den här lediga helgen har jag, för ovanlighetens skull, tänkt fokusera på min egen träning och göra en planering för kommande år. Med målsättningar, lopp och allt vad det kan komma att innebära. Även om mycket finns i huvudet så känns det alltid bra att få ned det i ett dokument uppspaltat och strukturerat.

Målsättningar för 2015? Springa minst ett marathon. Jag har siktet inställt på Stockholm men kanske dyker det upp ytterligare något som är intressant. En annan sak jag har tänkt klara av innan sommaren 2015 är slut är att dra min dubbla vikt i marklyft. Nu vet jag visserligen inte vad jag väger eftersom jag inte vägt mig på ett par år (kanske mer än så) men min kompetenta marklyftsmästare till kollega – Clara Fröberg – gissade på en siffra som troligtvis stämmer. Addera några kilon och man landar på 110kg. I dagsläget gör jag nånstans mellan 70 och 80 så jag har minst sagt något att jobba på.

Två utmaningar, en för konditionen och pannbenet samt en för styrkan. Det blir bra!

På Facebook & Instagram.

Jag vet att det är väldigt mycket Lofsangruppen nu… Så blir det när man sitter med något många timmar per dygn.

Igår fixade Lovisa och jag en Facebook-sida och ett Instagram-konto för Lofsangruppen. Häng med oss där vetja!LofsangruppenHär är vi, hela gänget. Vår dietist Sophia, läkare Caroline, Teresa, Ida, jag, Lovisa, Johanna, Clara, Betty och vår sjukgymnast Louise. Love you all!

Har. Så. Himla. Roligt.

Torsdag lunch har redan passerat och det känns som att veckan knappt har börjat. Och ändå har den hunnit fyllas med 1,5 dags kickoff/konferens, ett förlagsmöte, en fotografering till Amelia Vänta barn, träningspass på Rosa Skrot med efterföljande stund tillsammans med Lovisa, Sixten och Baxter (tycker väldigt mycket om de där två grabbarna!), Skypemöten, långa listor som bockas av etc etc etc.

Jag har så oerhört roligt just nu. Intensivt – ja, många bollar för hjärnan att hålla reda på – ja. Så länge det är roligt, inspirerande och utvecklande gör det liksom inget. Jag älskar att ha det så här, har alltid gjort. Det är precis som med träning. När jag tränar känner jag att jag lever. När jag får sätta huvudet på prov känner jag likadant, att jag lever.

Eftersom jag inte riktigt har tid att skriva just nu delar jag med mig av några bilder från första halvan av veckan. Mest på mina älskade kollegor. GRYMT BÄST är vad ni är!

Konferens 2

På väg mot Wenngarn Sportcenter + Photoshoot i nya kläder + Träning.

Konferens1Mat på Wenngarn Sportcenter. Mätta coacher är glada coacher.

 

Kickoff

Idag är jag uppe med tuppen. Det är nämligen snart dags att åka in till T-centralen och möta upp min kollega Betty ”B-room” E Wassenius som kommer in med tåg från Växjö. Har tänkt att jag ska få ta en kaffe med henne innan vi möter upp resten på pendeltåget mot Märsta. Vilka då resten? Övriga i Team Lofsan/Lofsangruppens coacher. Det är nämligen dags för kickoff på Wenngarn. ÄNTLIGEN!

De här två dagarna har varit spikade länge. Redan sen innan det spikades att jag 1) skulle gå in som coach och 2) skulle anställas som verksamhetskoordinator. I början skulle jag hänga med som projektledare, nu blir det som ytterligare två roller.

Jag är så oerhört glad, lycklig och tacksam över att få jobba med dessa fantastiska och inspirerande människor. Nyper mig i armen flera gånger om dagen. Hur hamnade jag här? Vad hände den här våren och sommaren? Och VAD kommer hända härnäst?

#lovisa30

Igår kväll var det 30-årsfest för Lovisa aka Lofsan. En otroligt lyckad tillställning! Wow, vad mycket trevliga människor det finns som man inte känner. Ska ta kvällen från början

Jag ringde på dörren 18.59 enligt klockan hos Lovisa och Hans (19.00 enligt min). ”Välkommen Rebecca, du är först. En minut i… Är vi förvånade?” Ja, nåt sånt sa de i alla fall. Lite jag i ett nötskal. Därefter kom Baxter och gav mig en bamsekram (han vet hur man ska ta barnkära vuxna) och jag flyttade in till golvet i hans och Sixtens rum. Det är ett milt uttryck att jag saknar barn när jag får äran att hänga med störtsköna killar som Sixten och Baxter. De är i så oerhört roliga åldrar också, fem och fyra – kan det bli roligare? Därför var det inte bara de utan även jag som blev besviken när deras mormor plockade hem dem till sig trekvart senare.

R+L

Bild lånad från Lovisa.

Folk droppade in allteftersom. Först ut var Teresa, senaste tillskottet i Lofsangruppens coachteam. Sedan trillade en del folk från Rosa Skrot, både såna som jobbar där och medlemmar, in liksom kollegor från förr och Lovisas syskon med respektive. Nästan alla i Lofsangruppens coachteam kom; Ida, Clara, Johanna, Louise, Caroline och Sophia. Det var bara Betty som inte dök upp, tyvärr låg hon däckad hemma i Växjö. Otroligt roligt att se folk uppklädda istället för i rosiga kinder och svettiga träningskläder.

Det skålades i skumpa och Coca Cola Zero. Maten stod en sushikock för. Riktigt gott och verkligen uppskattat att det fanns alternativ både med och utan fisk/skaldjur. Efterrätten var cupcakes i miniatyrformat i olika smaker. SÅÅÅ GODA! Testade fem sorter, den ena ljuvligare än den andra. Mellan mat och dryck så hann vi med en frågetävling. Om Lovisa. Kruxiga frågor där det blev allt annat än många rätt.

Gissningsvis var vi runt 30 personer och jag hann socialisera med majoriteten av dessa. Inte så konstigt kanske eftersom jag var kvar till sist… till 02.30-snåret. Då hade ögonen gått i kors i två timmar och tydligen såg jag ut som jag somnade emellanåt. Men det var så himla trevligt och roligt att jag liksom inte kunde dra mig hemåt.

Fest

Stort tack Lovisa och Hans för att ni ordnade årets (hittills) absolut härligaste fest!

 

SuperSaturday 2014.

Träning i Globen är minst sagt något särskilt. Antar att det är som med kaviar, antingen älskar man det eller så uppskattar man det inte alls. Jag tycker att det är amazing! SuperSaturday är amazing! Mer en upplevelse än en träningsdag. (Nike Blast är flera gånger häftigare ändå, men det går vi igenom i början av nästa år.)

Igår blev lite av ett antiklimax för mig. Jag hade ont i magen på morgonen. Ont-ont, som att någon greppar tag i tarmarna med en stor näve och vrider om hårt hårt. Det liksom hugger som knivar och gör att man helst vill ligga i fosterställning. Vanligtvis ger sig det där efter några timmar (för detta kommer emellanåt, min mage är sån och har alltid varit). Igår plågade det mig hela tiden i Globen.

Jag var inbokad på Sh’bam, BodyPump, BodyCombat, BodyBalance, BodyJam och CXWORX. Hade längtat såå efter detta, särskilt Sh’bam och BodyJam – danspassen som skänker mig otroligt mycket glädje.

De två första passen gick an även om jag konstant fick andas igenom det magonda. BodyCombaten bröt jag efter fem minuter. Det gick helt enkelt inte. (Kan tillägga att detta är lika sällsynt som snö i öknen. Ska mycket till för att jag ska stå över träning.) Istället åt jag lunch vilket medförde att det lättade från en 8 till en 7 på smärtskalan. Därefter klarade jag av att göra BodyBalance och BodyJam och faktiskt njuta lite. Tack och lov! På BodyJamen kunde jag till och med ta i lite vilket gjorde det så himla roligt. Älskar BodyJam och älskar redan den här releasen, nr 70, som var trixig och gick snabbt. När den danstimmen var förbi avslutade jag på topp och åkte hemåt. CXWORX kan jag göra en annan gång.

Globen

SuperSaturday igår var väldigt rolig och en härlig upplevelse. Det var underbart att få dela en dag med vänner och träffa träningsfolk från min f.d. stad Karlstad. Men ändå… den krassa sanningen är att jag var väldigt lättad när jag kom hem, kunde kasta mig i duschen fortast möjligt, lägga mig på soffan och andas ut. Totalt utpumpad och gråtfärdig av magsmärtor. Alla dagar blir inte som man tänkt sig. Ibland på gott, ibland på ont. Det är liksom livet. Bergodalbanan. Och om dagen inte fick full pott så tog jag igen det med råge på kvällen…#meromdetsen